Nätverket för kvinnor inom räddningstjänsten
Nätverket Kvinnor inom Räddningstjänsten
HemArtiklar med etikett"kvinnliga brandmän" (Page 4)

kvinnliga brandmänEtikett

brand_scan

foto: SVT, Opion

”Uppdraget i kommunerna har förändrats och det i snabb takt de senaste åren. Vi uppmuntrar särskilt personer som bidrar till ökad mångfald och kvinnor att söka sig till brandyrket”, skriver Lars-Göran Uddholm.

I sin debattartikel hos SVT Opinion undrar Kommunals företrädare Owe Halvors bland annat om Södertörns brandförsvarsförbund (SBFF) vill ”göra om yrket brandman till någon form av diversearbete?”.
SBFF:s behov av nya medarbetare är stort de kommande åren. Det handlar om att kunna ersätta kompetens i samband med pensionsavgångar och samtidigt bredda organisationens samlade förmåga i att hantera vårt uppdrag som vi utför i kommunerna.
En majoritet av nyanställda brandmän i Södertörns brandförsvarsförbund har fullföljt den statliga utbildningen Skydd mot olyckor (SMO) som funnits sedan 2003.
Då vi ser ett bredare kompetensbehov än vad vi idag kan rekrytera från SMO-utbildningen så har vi också valt att rekrytera från andra grupper. Vi utbildar då i egen regi så att dessa personer kan tjänstgöra som brandmän hos oss.
Oavsett utbildnings- eller yrkesbakgrund genomgår alla nyanställda samma rekryteringsprocess och samma lämplighetstester.
Att Södertörns brandförsvarsförbund söker en bredd av kompetenser innebär givetvis inte att de medarbetare vi har idag saknar viktig kompetens eller kunskap, tvärtom, vi strävar helt enkelt efter att hela tiden utveckla organisationen.
Uppdraget i kommunerna har förändrats och det i snabb takt de senaste åren. Nya arbetsuppgifter kräver nya kompetenser samtidigt som de traditionella arbetsuppgifterna kvarstår.
Kompetensbaserad rekrytering är likaså ett verktyg för en rekrytering som genomsyras av likabehandling och ickediskriminering. Södertörns brandförsvarsförbund strävar efter en arbetsplats som präglas av mångfald där olikheter tas tillvara och en mer jämställd personalstyrka än vad som är fallet idag.
Därför uppmuntrar vi särskilt personer som bidrar till ökad mångfald och kvinnor att söka sig till brandyrket.
Självklart ställs samma krav vid anställning på varje medarbetare.

Publicerad:

Vill Södertörns brandförsvar göra om yrket brandman till någon form av diversearbete? Brandmän känner sig kränkta över Södertörns brandförsvarsförbunds inställning”, skriver Owe Halvors.

Den stora skogsbranden i Västmanland i somras – en av de största skogsbränderna i Sverige i modern tid – har på ett mycket tydligt sätt pekat på att förändringar inom Räddningstjänsten är nödvändiga.
Räddningstjänsten måste ta ett helhetsgrepp över allt säkerhetsarbete i kommunerna för att förebygga olyckor, bränder och andra skador.
För att klara det uppdraget krävs fördjupade yrkeskunskaper inom räddningstjänsten. Och det krävs välutbildade, kvalitetssäkrade och väl samövade brandmän.
Därför reagerar jag som brandman och ombudsman för Kommunal väldigt starkt när företrädare för Södertörns brandförsvarsförbund (SBFF) säger i ABC-nytt i SVT att de ska rekrytera pedagoger, lärare och sjuksköterskor till sin verksamhet. Och att de ska ge dessa en egen internutbildning för att klara yrket. Hur kan de utsätta människor för ett sådant uselt säkerhetsansvar?
Tycker inte SBFF att kompetensen som brandmän besitter är nödvändig längre? Vill de göra om yrket brandman till någon form av diversearbete?
För att bli brandman idag krävs en tvåårig eftergymnasial utbildning vid någon av Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps (MSB) räddningsskolor.
Det finns också fysiska krav, rätt körkortsbehörighet med mera. Arbetet som brandman är i dag oerhört komplext. Brandmän ska klara av flera typer av fordon som blir allt mer tekniskt avancerade.
Till detta kommer all den tekniska utrustning som krävs för att klara bränder och olika typer av olyckor. Och kunskapen kring säkerhet utvecklas hela tiden. Vidare ska vi också arbeta med information och förebyggande verksamhet.
Vi som har arbetat eller arbetar som brandman är stolta över vårt yrke och vet också vad som krävs för att upprätthålla kvalitet och kompetens.
Fackförbundet Kommunal organiserar en stor majoritet av landets heltidsbrandmän och en antal deltidsbrandmän. Nu hör vi upprörda röster från flera håll i landet. Brandmän känner sig kränkta över Södertörns brandförsvarsförbunds (SBFF) inställning.
För Kommunal är det oerhört viktigt att alla brandmän har en gedigen utbildning i grunden, och får fortsatta kontinuerliga vidareutbildningar under åren som yrkesverksamma.
Det handlar om ansvar för brandmännen så att inte onödiga rök- eller dödsolyckor sker. Det handlar självklart också om säkerhet för alla som drabbas av brandolyckor i sina hem eller sin omgivning.
För Kommunal är det grundläggande att den tvååriga SMO – utbildningen (Skydd mot olyckor) finns kvar och ge ett yrkesbevis till de som genomgått den.
Är det så att utbildningen inte motsvarar de krav som ställs på framtidens brandmän är det innehållet i utbildningen som ska förändras så att den blir anpassad efter de krav som ställs från landets räddningstjänster.
Kommunal anser också att:

  • brandmän ska kunna arbeta både förebyggande och operativt
  • alla verksamheter inom räddningstjänsten måste kvalitetssäkras
  • ett nationellt förarbevis för utryckningskörning införs
  • ett nationellt nyrekryteringstest som ser lika ut över hela landet införs
  • fler kvinnor och personer med utländsk bakgrund rekryteras till yrket

Vad säger Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) om de nya rekryteringsplanerna som kommer från Södertörns brandförsvarsförbund? Nu krävs en uppryckning av hela Räddningstjänsten!

Publicerad:

Uppdaterad:

 

Läs mer här

Brandförsvaret vill locka ny personal

I samband med stora pensionsavgångar satsar Södertörns brandförsvar hårt på att få in fler personer med olika bakgrunder, framför allt kvinnor.

Att vara brandman innebär inte bara att släcka bränder. I samband med att närmare 70 personer går i pension de närmaste fem åren, så drar Södertörns Brandförsvar igång en kampanj för att få in fler kvinnor och personer med invandrarbakgrund i yrket. Vem som helst, oavsett utbildning är välkommen att söka.
– Vårt uppdrag har förändrats rätt mycket till att idag inte bara handla om brandsläckning. Det är mycket trygghetsarbete i kommuner, då ser vi oss om efter lite blandade kompetenser, säger Lars-Göran Uddholm som är brandchef på Södertörns Brandförsvarsförbund.
larsgoran_uddholm200x270[1]
foto Lars-Göran Uddholm

Nytt sätt att rekrytera

– Ser man bakåt så har ju traditionen varit att man har tittat mycket på fysisk prestation och det har i princip alltid inneburit att man har anställt män, säger Lars-Göran Uddholm.
Några exempel på nyrekryterad personal är lärare, sjukgymnaster och sjuksköterskor. Man behöver alltså inte ha någon brandutbildning, den står brandförsvaret för. Men att hitta de här personerna när de inte själva söker sig till brandförsvaret är en svår nöt att knäcka.
– Vi har en uppsökandegrupp som ska försöka att locka människor från andra yrkesgrupper till brandförsvaret, säger Lars-Göran Uddholm.
– Människor har ofta en bild av att brandmän är stora starka vita män som är ute och räddar samhället, så är det ju inte, säger Erdal Akin som är brandman i Botkyrka.

”Måste gå ut aktivt”

Södertörns brandförsvar räknar med att komma igång med rekryteringskampanjer inom de närmaste dagarna.
– Man måste aktivt gå ut och söka olika människor. Det kan vara via skolor, olika föreningar eller religiösa samfund, man måste ut och jobba helt enkelt, säger brandmannen Erdal Akin.

Publicerad:

Uppdaterad:

Läs här

rts_emblem cropped-logo_kvinnorinomraddningstjansten-e1365497186480.png
Nu är det dags för vår kommande träff för nätverket kvinnor inom räddningstjänsten. Årets nätverksträff 2014 kommer att anordnas i samverkan med Räddningstjänsten Syd. Det fastställda datumet kommer att vara i oktober den 8 och 9 i Höör. Alla kvinnor som arbetar operativt i Sverige är välkomna för att utbyta erfarenheter. Mer information om innehållet av programmet kommer att fås under tiden.
Inför denna träff behöver vi hjälp av er medlemmar med att söka samarbetspartner för sponsring. För att få tips om hur läs här eller ni som läser detta vill ni bli vår nya samarbetspartner läs mer här
Glöm inte bort att det också börjar bli dags att betala medlemsavgiften för våra medlemar och även de som önskar bli våra stödmedlemar. Ni kan göra detta genom att betala in avgiften på vårt BG nr 724-1441 se mer här
Har ni frågor kontakta Mona eller Karolina 
Anmälan kan göras här
VÄLKOMNA 🙂

crossfit 1
Intresseanmälan till Brand SM i Crossfit
Är du intresserad av att vara med i Brand SM:s första crossfittävling? Klart du är!
Eftersom det är första gången vi har tänkt arrangera en sådan tävling behöver vi veta ungefär hur många som skulle vilja delta.
När? Var? Hur? Är fortfarande oklart men …. Datumet kommer vara i början av december eller i januari på en veckodag och platsen kommer vara mellersta Sverige, troligtvis i närheten av Stockholm.
Kravet för att du ska få delta är att du ska vara anställd inom räddningstjänsten i Sverige.
Klasserna kommer vara damer, herrar, master damer (+ 40 år), master herrar (+ 40 år) och ev lagtävling ( 3 pers. )
Grenarna kommer komma ut 1-4 veckor innan tävling.
Kontakt: emelie.rapp@sbff.se eller facebookgruppen Intresseanmälan Brand SM i Crossfit
GAME ON!

WP_20140110_033 Foto: Hannu Olamo
Fotografering av deltagarna på  CTIF möte i Helsingfors. Plats: från Helsingfors nyöppnade brandkårsmuseet som har invigning denna vecka, Lycka till!

CTIF har haft sin Nordiska möte 2014 i Helsingfors den 9-10 januari, Finland med Hannu Olamo välkomnade de nordiska länderna och representanter från Danmark, Norge och Sverige som deltog.
På mötet togs aktuella ärenden upp som presenterades av deltagarnas ländernas olika organisationer och myndigheter.
Strukturarbetet och förebyggandesstrategi för räddningtsjänsten för framtiden
Brandkårs ungdomsverksamheten
Frivillliga brandmän
CTIF internationella mål för 2014
Kvinnliga brandmän i Sverige- Hur ser det ut i Norden?
Ordförande från KIR och HkBm Mona Hjortzberg var där och presenterade KIRs organisation och hur det har sett ut i från början till idag.
IMG_0135
– Det har varit 2 mycket givande dagar med bra diskussioner, man har ännu en gång lyft fråga kring arbetsmiljön hos brandmännen och individen inom räddningtjänsten och inte minst för kvinnorna. Hur kan vi skapa en bättre arbetsmiljö som gör det bättre för alla och på lika villkor?

Orvar_Stambertartikel[1]

– Jag ser det som att få verktyg för personlig utveckling. Det handlar ju i grunden om mänskliga rättigheter och allas lika värde, säger Orvar Stambert, styrkeledare på Huddinge brandstation, som tycker att Projekt Självklart är ”ett bra och nödvändigt initiativ”. Bild och text: Åsa Hammar suntliv.nu

Projekt
Brandmän ska inte bara kunna släcka bränder. De ska också kunna prata med folk, utbilda och vara pedagogiska. Och de ska kunna vara kvinnor, ha ett annat etniskt ursprung och ha olika sexuell läggning. Det menar cheferna för tre stora räddningstjänster. Därför startade de projekt Självklart.
Målet för projektet är att skapa mer jämställdhet och mångfald för både verksamhet och arbetsmiljö, inom räddningstjänsterna i Södertörn, Attunda och Norrtälje.
Det startade år 2012 och bygger på utbildningar och värderingsövningar, och på att skapa handlingsplaner som ska se till att arbetet inte dör med projektets slut år 2014. Projektet finansieras delvis av pengar från den europeiska socialfonden, ESF.
larsgoran_uddholm100x270[1]

– Det finns ett intresse av att bevara de tunga momenten i yrket, säger Lars-Göran Uddholm, brandchef på Södertörns brandförsvarsförbund

Det är inte så enkelt att ifrågasätta den traditionella brandmannarollen. I brandmannayrket har det alltid varit stort fokus på den fysiska förmågan, påpekar Lars-Göran Uddholm, brandchef på Södertörns brandförsvarsförbund.
– Det finns ett intresse av att bevara de tunga momenten i yrket, för att behålla identiteten kring brandmannen som en he-man. Där passar inte kvinnor in, och inte heller ny teknik som gör arbetet lättare och mer effektivt, säger han.
Men brandmannayrket har förändrats de senaste trettio, fyrtio åren. Idag består jobbet till stor del av att arbeta förebyggande, skapa förtroende och utbilda olika grupper ute i samhället.
– Nu är vi en del av kommunernas samlade säkerhetsarbete. Vi ska både kunna prata med ungdomar på fritids och släcka bränder. Då är det viktigt att vara en bra förebild och attrahera många olika sorters människor.
Cheferna deltar också
Under två år ska alla brandmän i de tre räddningstjänsterna Södertörn, Attunda och Norrtälje gå ett par heldagsutbildningar. Också cheferna deltar, och går dessutom egna utbildningar. Det handlar inte specifikt om jämställdhet inom räddningstjänsten, utan mer allmänt om värdet i att ha olika erfarenheter och bakgrund.
– Det är de värderingar som finns i samhället idag, och de ska finnas i vår organisation också, säger Lars-Göran Uddholm.
Kartlagt lokaler och omklädningsrum
Projektgruppen för Självklart har också med hjälp av lokala chefer och skyddsombud kartlagt den fysiska miljön på alla de 18 brandstationer som ingår i de tre räddningstjänsterna. De har undersökt omklädningsrum, verktyg och utryckningsbilar utifrån hur de är anpassade för både kvinnor och män och personer med olika etnisk bakgrund.
annsofi200l[1]

Rekrytering var känsligt att prata om. Därför handlar utbildningarna i Projekt Självkart nu mera om hur de som redan är anställda ska förhålla sig till varandra, berättar projektledaren Ann-Sofie Johansson.

– Det finns på flera ställen till exempel inga dörrar till männens omklädningsrum. Det är ju bara män där, så man har inte tyckt det behövts, säger Ann-Sofie Johansson, projektledare för Självklart.
Det är inte så svårt att hänga på en ny dörr. Krångligare blir det när man behöver bygga om för att kvinnorna ska kunna komma till gymmet utan att behöva passera männens omklädningsrum. Eller att bygga ett omklädningsrum för kvinnor som inte ligger för långt bort från utryckningshallen, som har egen toalett och där larmet hörs – alltså inga självklarheter idag.
Brandmännen positiva
Hur har projekt tagits emot av brandmännen då? En av dem är Orvar Stambert, styrkeledare på Huddinge brandstation. Han och hans arbetsgrupp har gått gemensamt på en hel utbildningsdag, och har en till framför sig hösten 2013. Projekt Självklart är ett bra och nödvändigt initiativ, tycker han.
– Jag ser det som att få verktyg för personlig utveckling, säger han. Det handlar ju i grunden om mänskliga rättigheter och allas lika värde.
Det har mest varit positiva reaktioner, enligt Ann-Sofie Johansson. I början ingick i utbildningsdagarna diskussioner om rekrytering, men det rev upp mycket känslor.
– Det blev ganska infekterade diskussioner. ”Vadå, duger inte jag? Ska vi kvotera in folk som ska göra mitt jobb nu?” Nu pratar vi inte längre rekrytering, utan inser att vi måste börja med dem som jobbar i räddningstjänsten idag, säger hon.
Vad händer efter projektet då? Ja, en utbildning i jämställdhet räcker inte för att skapa nya värderingar i en så traditionstyngd organisation som räddningstjänsten, menar projektledaren Ann-Sofie Johansson.
– Cheferna måste förstå sitt ansvar och bestämma sig för att driva det här vidare. Det är de som sätter kulturen i organisationen.
Lars-Göran Uddholm håller med:
– Min stora utmaning nu är att ta hand om resultatet av den här satsningen, säger han.

Monahjortzbergartikel[1]
foto och text Åsa Hammar, www.Suntliv.se
Kläder som är för stora, verktyg som sitter för högt, små och slitna omklädningsrum – det är vardag för många kvinnliga brandmän. Men nu bildas nätverk och projekt för att göra brandmannayrket tillgängligt för fler. Brandmannen Mona Hjortzberg är en av de drivande
Mona Hjortzberg är lokalt skyddsombud på Huddinge brandstation, och aktiv i flera nationella nätverk för kvinnliga brandmän. Hon började här 1998.
– Tidigare jobbade jag som kock, men 14 timmars arbetsdagar blev för slitsamt. Jag fick tips av en fotbollskompis om att Stockholms brandförsvar hade ett försöksprojekt med kvinnliga brandmän 1997. Jag sökte och kom in som en av åtta tjejer, berättar hon.
Det var inte helt lätt – hon var en av 600 sökande.
På Huddinge brandstation har hon ett femtiotal manliga, och tre kvinnliga, kollegor. Suntliv får en rundvisning på stationen. Vi börjar i den hall där brandmännen ska ta på sig sina larmkläder för att sedan sitta i bilarna 90 sekunder efter att larmet gått.
Inga damstorlekar
Här hänger varje enskild brandmans kläder lätt tillgängliga på krokar. Mona Hjortzbergs kläder består som alla andras av byxor med hängslen, en jacka, kängor, handskar och hjälm.
– De här sitter okej, det är som storlek small, konstaterar hon. Men det finns inga damstorlekar. Kängorna är i min storlek 37, men tidigare fanns det bara ner till storlek 39.
I ett hörn av rummet tar hon ur en stor trunk upp en så kallad ytbärgardräkt, som man använder vid livräddning i vattnet. Dräkten är av gummi och täcker hela kroppen, till och med stövlarna sitter fast.
– Den här är ny och har en hyfsad storlek. Den förra dräkten var jättestor och passade inte heller alla killar här på stationen.
Den som har en för stor ytbärgardräkt på sig riskerar att hamna upp och ner i vattnet med stövlarna upp på grund av all luft som samlas i dräkten. Det blir också onödigt klumpigt att röra sig i för stora kläder. Mona Hjortzberg vet:
– Jag har sprungit en kilometer genom skogen i för stor ytbärgardräkt med skostorlek 45, när vi skulle hjälpa en person som hade gått genom isen. Jag var ganska slut redan när jag kom fram.
En annan sorts dräkt som används vid utryckning är kemdräkten, som brandmännen arbetar i vid kemiska utsläpp av allt från bensin till salpetersyra. Numera finns det tvådelade kemdräkter, så att män och kvinnor kan använda olika delar. Men någon sådan dräkt har ännu inte köpts in till någon av brandstationerna i Södertörns räddningstjänst, dit Huddinge brandstation hör.
Nytt omklädningsrum
Vi tittar in i kvinnornas omklädningsrum som ligger centralt bredvid männens. Det är väldigt fräscht, och det är inte så konstigt – det är bara två månader gammalt.
– Tidigare hade vi ett så här stort utrymme, säger Mona Hjortzberg och måttar med handen mot halva det nuvarande omklädningsrummet. Där delade fyra till sex kvinnor på en dusch och femton kvadratmeter. Tjejerna från ambulansen byter också om här
Det här är några exempel på vilka hinder som kan möta kvinnor som är brandmän i Sverige. Nu har de börjat tröttna på situationen och organiserat sig. Mona Hjortzberg är aktiv i två rikstäckande organisationer.
Samarbetar med klädproducenterna
En av dem är nätverket KIR, Kvinnor Inom Räddningstjänsten, som bildades 2011. De träffas en gång per år, och har framför allt på sin agenda att få fram kläder och skyddsutrustning anpassade för kvinnor. Både deltidsanställda, heltidsanställda kvinnliga brandmännen och befäl deltar på dessa träffar.
På sina nätträffar bjuder de in samarbetspartners, som bla är klädproducenter, för att förklara vad de behöver. Det har resulterat i stationskläder och skyddskläder för kvinnor, mindre skostorlekar och den tvådelade kemdräkten. Nästa steg blir att få alla brandstationer att köpa in dessa kläder.
I början bidrog Myndigheten för Samhällsberedskap till uppehälle i samband med nätverksträffarna, tillsammans med Kommunal. Resorna betalade räddningstjänsterna. Idag måste de jaga samarbetspartners varje år, något som tar tid från det egentliga arbetet. Ett par av de större räddningstjänsterna bidrar, andra betalar ingenting.
– Det skulle egentligen räcka med ett bidrag från varje räddningstjänst i Sverige, så var vi i hamn, säger Mona Hjortzberg.
Nya AFS för ammande brandmän
Mona Hjortzberg är också aktiv i Heltidsanställda kvinnliga brandmän, en arbetsgrupp inom Kommunal. De har samarbetat med Arbetsmiljöverket för att få till stånd förändringar i arbetsmiljöföreskrifterna för brandmän. Sedan år 2006 är därför kvinnliga brandmän, som är gravida eller ammar, befriade från uppdraget som rökdykare.
– Jag tycker egentligen att gravida och ammande kvinnor ska slippa vara med på utryckningar över huvud taget. Tänk dig själv att sitta med en stor mage när du ska köra bil fort, eller dra fram tunga slangar. Men dit har vi inte kommit än, säger Mona Hjortzberg.
Kvinnliga brandmän behöver kläder, utrustning och omklädningsrum som är anpassade för kvinnor. Men de vill naturligtvis också bli accepterade och behandlade som likar av sina manliga kollegor, och det är en kanske ännu större utmaning för räddningstjänsten som organisation.
Bra med utbildning
Brandstationen i Huddinge är en av 18 brandstationer som är med i Projekt Självklart, ett kompetensutvecklingsprojekt om jämställdhet och mångfald. Mona Hjortzberg och hennes kollegor har gått en första heldagsutbildning och deltagit i värderingsövningar på brandstationen. Projekt Självklart behövs, tycker hon.
– Utbildning som gör att man påminns om olikheter är bra. Men det måste också bli en fortsättning i form av samtal och andra aktiviteter på arbetsplatsen, säger hon.

20130716_110149 20130716_110413
Ordförande rapporterar från Mullhouse.Frankrike
I Juli 2013 hölls CTIF sitt 4:e möte för arbetsgruppen “Woman in Fire and Rescue Services” i Mullhouse, Mona Hjortzberg från KIR/HkBm och Lena Brunzell från MSB representerade Sverige.
Tatian Eremina ordförande i gruppen välkomnade alla deltagare till mötet som kom från olika delar av världen. Representanter från bla Österike, Ryssland, Frankrike och Finland var där.
En av frågorna som togs upp från förgående mötet i Belgrad i april var att se över arbetsuppgifter som skulle driva arbetsgruppen ”Woman in Fire and Rescue Service vidare i utvecklingen.
Sverige hade som uppgift att sammanställa ett underlag med frågor som berör kvinnor inom räddningstjänsten, dess historia från deras första kvinna i räddningstjänsten till statistik som berör deras arbetsuppgifter och arbetsmiljö i olika frågeställningar. Lena redovisade detta förslag på underlag.
Mona redogjorde Sveriges utveckling för kvinnor inom räddningstjänsten där hon redovisade fakta historiken med statistik på antal kvinnor inom räddningstjänsten och dess utveckling till idag. Redovisningen omfattade frågor som man arbetat med från dag ett när ”Q8 projektet ” startade och de första kvinnliga brandmännen som anställdes tills idag.
Frågorna som lokaler, kläder, attityder, graviditet, är några som lyftes upp. HkBms (arbetsgrupp inom Kommunal) arbete med Riksdag, Regering och myndigheter som berört dessa områden med resultat av lagförändringar till sammanställda handlingsplaner och nätverksträffar. Mer som redovisades var utvecklingen med vår ideella förening KIR.
KIR som driver vidare våra nätverksträffar och sammanställa fakta på vår hemsida, vars syfte är att nå ut information till alla, från arbetsgivare till privatpersoner och inte minst den viktiga roll som vi har att visa oss som förebilder för framtidens brandmän, kvinnor som män.
Österikes uppgift var att skapa en hemsida, Pamela presenterade ett förslag hur det kunde se ut och ska vara klar för kommande möte. Finlands representant fick som uppgift att för kommande möte ha skickat ut underlaget från Sverige i en form av en enkät där alla länder inom CTIF skulle besvara.
Syftet med mötena är att i likhet med CTIF:s uppdrag, ska arbetsgruppen arbeta med att sprida erfarenheter och dra lärdom av varandra.
Nästa möte kommer att hållas på våren 2014 i Finland.

Påminnelse
2013-10-01 skickade HkBm/KIR ut en webbenkät till alla operativa kvinnor inom räddningstjänsten i Svergie.
Webbenkäten omfattar anonym undersökninng kring arbetsmiljön i räddningstjänsten. Syftet med enkätundersökningen och resultatet ska forma ett grundunderlag.
Underlaget ska sedan kunna användas och utifrån resultatet ska vi också få en möjlighet att arbeta vidare med aktuella frågor och eventuella frågeställningar. Det ska också ge oss kunskap om dagens situation att förbättra arbetsmiljön och arbetsvillkoren för kvinnliga brandmän.
Vi har skickat ut den vid ett tidigare tillfälle under hösten, då vi nu har upptäckt att den inte nått fram till alla och även att enkäten inte visat alla frågor till dem som redan svarat, så vi ber er som har ALLA göra den som skickades med ett mail till er den 2013-10-01 som är den riktiga. Det är viktigt att alla fyller i den!
Alla svar är anonyma och lagrar inga uppgifter om Dig som svarar.
Svaren behöver vi snarast och vi hoppas att du har tid att svara.
OBS! Det är VIKTIGT att du svarar på alla frågor så underlaget blir så bra som möjligt.
Har du som arbetar inom räddningstjänsten operativt inte fått denna enkät eller frågor kring den så kontakta Mona ordförande