Nätverket för kvinnor inom räddningstjänsten
Nätverket Kvinnor inom Räddningstjänsten
HomePosts Tagged "debatt brandmän"

debatt brandmän Tag

cropped-logo_kvinnorinomraddningstjansten-e1365497186480.png uppsala
Årets nätverksträff började med information från föreningen. Hur det kom sig att föreningen startade, vad som har hänt sedan den första kvinnliga brandmannen anställdes på heltid. Vilka som suttit med i styrelsen det senaste året samt vad föreningen har gjort under året.
Uppsala brandförsvar hälsade oss sedan välkomna och premiär visade sedan sina två nya rekryteringsfilmer, en för heltid och en för RIB
Vid årsmötet röstades Emelie Ullberg från Piteå räddningstjänst och Lucia Christensen från Nerikes brandkår in som nya styrelsemedlemmar. De som slutade i styrelsen var Angelica och Åse. Årsmötet valde även att ändra föreningen stadgar till att du inkludera alla kvinnor som verkar inom räddningstjänsten. Vilket betyder att även de som arbetar inom räddningstjänsterna men inte åker operativt samt de som går i skolan (SMO) nu kan vara fullvärdiga medlemar i föreningen.
Eftermiddagen avslutade sedan med att Charlotte Signahl föreläste om ”Måste jag älska varenda jävel?
Från Charlotte Signahls hemsida www.signahl.se:
Måste jag älska varenda jävel? – en föreläsning om livet som mångfaldsarbetare, om möten med intoleranta feminister, om konfrontationer med rasister, möten med tokliberaler, om dogmatiska vänsteraktivister, en och annan islamist och om kärleken till att vi alla innerst inne vill bli sedda, bekräftade och älskade. Eller kanske en föreläsning om psykologiska mekanismer bakom rädsla, trygghet och några etikettsknep för att överleva i en ny verklighet. Vad måste ett företag, en offentlig verksamhet eller en privatperson faktiskt veta, göra, leva upptill och förstå?
Dagen avslutades med inkvartering på hotellet, tillgång till sjöstugan där många givande samtal fördes samt gemensam middag.
Andra dagens förmiddag började med att Anna Isaksson och Emma Börjesson och berättade om projektet Origo. Från Göteborgs universitets hemsida www.gu.se
Design är ett kraftfullt verktyg i jämställdhetsarbetet, tror forskarna bakom projektet Origo. De har synat normerna i brandförsvaret och tagit fram produkter som ger helt nya perspektiv. Vad sägs till exempel om ett lås som går upp automatiskt vid en nödsituation, så att brandkåren slipper slå in dörren?
I samarbete med Brandförsvaret Södertörn har projektgruppen bakom Origo designat tre produkter som synliggör om normerna inom brandkåren. Vid sidan av brandlåset har de tagit fram en sport-bh som skyddar bröst och bröstvårtor vid fysisk aktivitet. De har också ritat ett alternativ till brandstationernas könsuppdelade omklädningsrum. Inga av koncepten som har tagits fram går att använda utan syftet är att väcka frågor och diskussion.
Resten av förmiddagen ägnades åt reflektion om varför vi inte är fler kvinnor som arbetar som brandmän? Statistiken visar att kvinnor i större omfattning slutar inom räddningstjänsten än vad männen gör (www.njr.nu).
Frågorna som vi pratade kring var bland annat
– Varför slutar kvinnor inom räddningstjänsten
– Vad gör att du inte trivs på ditt arbete
– Vad gör att du trivs på ditt arbete
Av de deltagande medlemmarna var det 57 % som har funderingar på att sluta inom räddningstjänsten. Vi påbörjade även arbete med en checklista som ska kunna hjälpa räddningstjänsterna att göra deras arbetsplats mer attraktiv, så att kvinnorna i större utsträckning väljer att stanna kvar samt börja arbeta inom räddningstjänsten.
Efter lunchen så avslutades våra två dagar med att Martin Ström kom och föreläste för oss om mindfullness.
Från www.mameluck.se om Martins Ströms föreläsning:
Arbetslivet blir alltmer intensivt och ställer höga krav på uppmärksamhet och fokus. För att hinna med försöker vi göra fler saker samtidigt – multitaska. När vi gör det hänger dessvärre hjärnan inte med, forskning visar att vi blir mindre produktiva när vi hoppar mellan flera olika uppgifter. Sättet vi arbetar på fungerar helt enkelt inte och vi blir mindre effektiva och mer stressade.
Så om svaret inte är multitasking, vad är det då? Ny forskning visar att vi kan träna hjärnans ”uppmärksamhetsmuskel” så att vi förblir fokuserade och lugna när vi står mitt i den storm som är vår arbetsdag. Träningen handlar om att ta kontroll över våra tankar och stänga av autopiloten.

INTRO_SJALVKLART_KONF_14
7 maj presenteras resultat från jämställdhets och mångfalds projektet Självklart.
Välkomna:)
frågor hör av er till Ann-sofie eller se mer här

Med Vänliga Hälsningar
Ann-Sofi Johansson Projektledare Självklart! Mobil 0708-54 58 14
www.självklart.nuSödertörnsbrandförsvarsförbund I Brandkåren Attunda I Räddningstjänsten i Norrtälje

Ove_Halvors2

Owe Halvors, ombudsman Kommunal
Text och bild Annika Lindgvist

Den 20 november bjöd MSB:s mångfaldsutvecklare i Småland och Skåne in sina kontaktpersoner till en gemensam träff i Växjö.
Två av talarna var Ove Halvors, ombudsman på Kommunal, och Peter Bergh, ordförande i Brandmännens Riksförbund, BRF.
Ibland krockar förändringsarbetet med de intressen som fackförbunden driver. Till exempel var Kommunal uttalad motståndare till att Gislaved skulle ändra brandmännens titel.
Därtill kommer att de båda fackföreningarna konkurrerar om delvis samma medlemmar. Samtalsklimatet är periodvis kärvt.
Men under mötet i Växjö rådde samförstånd.
– Vi är överens om vad vi inte är överens om. Och vi samarbetar redan med BRF när det gäller hälsofrågor, som i Friska brandmän. I fortsättningen ska vi tydligt samarbeta också när det gäller jämställdhet och mångfald, sa Ove Halvors från Kommunal efter mötet.
Validering
Ove Halvors framhåller två frågor som särskilt viktiga.
– Utbildningen är den ena. Det är tydligt att vi via SMO inte lyckas rekrytera tillräckligt många kvinnor och personer med utländsk bakgrund. Vi vill ha ett annat system för antagning.
­– I väntan på det tycker vi det är ok att räddningstjänster ibland anställer på andra grunder, men då måste det finnas ett system för validering, som MSB bör administrera. De brandmän som inte har gått SMO behöver ha ett bevis på sina kunskaper, annars får de kritik redan från start. De måste ju också kunna gå vidare i MSB:s utbildningssystem, till räddningsledare till exempel.
– Den andra frågan är att organisationerna måste bli tydligare med hur de agerar när människor blir utsatta för mobbning och trakasserier
Swedish Firefighters
BRF:s medlemstidning Swedish Firefighters har regelbundet kritiserat jämställdhetsarbetet. Peter Bergh är medveten om att tidningens hårda ton leder till att BRF uppfattas som motståndare till jämställdhet.
– Vi är självkritiska. Nu måste vi se till att det inte uppstår missförstånd om att vi välkomnar alla i yrket.
Tonen bör förändras. Peter Bergh lovade att BRF i framtiden lägga tydligare ägardirektiv till tidningen.
– Det kommande numret ligger färdigt för tryck, så där kommer det inte att märkas så mycket. Från och med nästa nummer blir det däremot en tydlig förändring, säger Peter Bergh.
Peter Bergh vill framförallt se samarbete kring metod- och teknikutveckling liksom kring att visa allmänheten att kvinnor kan vara brandmän.
Basen bland BRF:s medlemmar är deltidsanställda brandmän, där andelen kvinnor är större än bland heltidarna. Peter Bergh är angelägen om att visa kvinnorna att BRF är ett förbund också för dem.
– Jag ska kontakta föreningen Kvinnor i räddningstjänsten för att be att vi får bli inbjudna på deras träffar, sa Peter Bergh.
Ett steg framåt
Erik Flink är mångfaldsutvecklare i Småland.
– Jag är väldigt glad att vi bjöd in fackförbunden. Det känns som om vi tog ett steg framåt.

Orvar_Stambertartikel[1]

– Jag ser det som att få verktyg för personlig utveckling. Det handlar ju i grunden om mänskliga rättigheter och allas lika värde, säger Orvar Stambert, styrkeledare på Huddinge brandstation, som tycker att Projekt Självklart är ”ett bra och nödvändigt initiativ”. Bild och text: Åsa Hammar suntliv.nu

Projekt
Brandmän ska inte bara kunna släcka bränder. De ska också kunna prata med folk, utbilda och vara pedagogiska. Och de ska kunna vara kvinnor, ha ett annat etniskt ursprung och ha olika sexuell läggning. Det menar cheferna för tre stora räddningstjänster. Därför startade de projekt Självklart.
Målet för projektet är att skapa mer jämställdhet och mångfald för både verksamhet och arbetsmiljö, inom räddningstjänsterna i Södertörn, Attunda och Norrtälje.
Det startade år 2012 och bygger på utbildningar och värderingsövningar, och på att skapa handlingsplaner som ska se till att arbetet inte dör med projektets slut år 2014. Projektet finansieras delvis av pengar från den europeiska socialfonden, ESF.
larsgoran_uddholm100x270[1]

– Det finns ett intresse av att bevara de tunga momenten i yrket, säger Lars-Göran Uddholm, brandchef på Södertörns brandförsvarsförbund

Det är inte så enkelt att ifrågasätta den traditionella brandmannarollen. I brandmannayrket har det alltid varit stort fokus på den fysiska förmågan, påpekar Lars-Göran Uddholm, brandchef på Södertörns brandförsvarsförbund.
– Det finns ett intresse av att bevara de tunga momenten i yrket, för att behålla identiteten kring brandmannen som en he-man. Där passar inte kvinnor in, och inte heller ny teknik som gör arbetet lättare och mer effektivt, säger han.
Men brandmannayrket har förändrats de senaste trettio, fyrtio åren. Idag består jobbet till stor del av att arbeta förebyggande, skapa förtroende och utbilda olika grupper ute i samhället.
– Nu är vi en del av kommunernas samlade säkerhetsarbete. Vi ska både kunna prata med ungdomar på fritids och släcka bränder. Då är det viktigt att vara en bra förebild och attrahera många olika sorters människor.
Cheferna deltar också
Under två år ska alla brandmän i de tre räddningstjänsterna Södertörn, Attunda och Norrtälje gå ett par heldagsutbildningar. Också cheferna deltar, och går dessutom egna utbildningar. Det handlar inte specifikt om jämställdhet inom räddningstjänsten, utan mer allmänt om värdet i att ha olika erfarenheter och bakgrund.
– Det är de värderingar som finns i samhället idag, och de ska finnas i vår organisation också, säger Lars-Göran Uddholm.
Kartlagt lokaler och omklädningsrum
Projektgruppen för Självklart har också med hjälp av lokala chefer och skyddsombud kartlagt den fysiska miljön på alla de 18 brandstationer som ingår i de tre räddningstjänsterna. De har undersökt omklädningsrum, verktyg och utryckningsbilar utifrån hur de är anpassade för både kvinnor och män och personer med olika etnisk bakgrund.
annsofi200l[1]

Rekrytering var känsligt att prata om. Därför handlar utbildningarna i Projekt Självkart nu mera om hur de som redan är anställda ska förhålla sig till varandra, berättar projektledaren Ann-Sofie Johansson.

– Det finns på flera ställen till exempel inga dörrar till männens omklädningsrum. Det är ju bara män där, så man har inte tyckt det behövts, säger Ann-Sofie Johansson, projektledare för Självklart.
Det är inte så svårt att hänga på en ny dörr. Krångligare blir det när man behöver bygga om för att kvinnorna ska kunna komma till gymmet utan att behöva passera männens omklädningsrum. Eller att bygga ett omklädningsrum för kvinnor som inte ligger för långt bort från utryckningshallen, som har egen toalett och där larmet hörs – alltså inga självklarheter idag.
Brandmännen positiva
Hur har projekt tagits emot av brandmännen då? En av dem är Orvar Stambert, styrkeledare på Huddinge brandstation. Han och hans arbetsgrupp har gått gemensamt på en hel utbildningsdag, och har en till framför sig hösten 2013. Projekt Självklart är ett bra och nödvändigt initiativ, tycker han.
– Jag ser det som att få verktyg för personlig utveckling, säger han. Det handlar ju i grunden om mänskliga rättigheter och allas lika värde.
Det har mest varit positiva reaktioner, enligt Ann-Sofie Johansson. I början ingick i utbildningsdagarna diskussioner om rekrytering, men det rev upp mycket känslor.
– Det blev ganska infekterade diskussioner. ”Vadå, duger inte jag? Ska vi kvotera in folk som ska göra mitt jobb nu?” Nu pratar vi inte längre rekrytering, utan inser att vi måste börja med dem som jobbar i räddningstjänsten idag, säger hon.
Vad händer efter projektet då? Ja, en utbildning i jämställdhet räcker inte för att skapa nya värderingar i en så traditionstyngd organisation som räddningstjänsten, menar projektledaren Ann-Sofie Johansson.
– Cheferna måste förstå sitt ansvar och bestämma sig för att driva det här vidare. Det är de som sätter kulturen i organisationen.
Lars-Göran Uddholm håller med:
– Min stora utmaning nu är att ta hand om resultatet av den här satsningen, säger han.

Monahjortzbergartikel[1]
foto och text Åsa Hammar, www.Suntliv.se
Kläder som är för stora, verktyg som sitter för högt, små och slitna omklädningsrum – det är vardag för många kvinnliga brandmän. Men nu bildas nätverk och projekt för att göra brandmannayrket tillgängligt för fler. Brandmannen Mona Hjortzberg är en av de drivande
Mona Hjortzberg är lokalt skyddsombud på Huddinge brandstation, och aktiv i flera nationella nätverk för kvinnliga brandmän. Hon började här 1998.
– Tidigare jobbade jag som kock, men 14 timmars arbetsdagar blev för slitsamt. Jag fick tips av en fotbollskompis om att Stockholms brandförsvar hade ett försöksprojekt med kvinnliga brandmän 1997. Jag sökte och kom in som en av åtta tjejer, berättar hon.
Det var inte helt lätt – hon var en av 600 sökande.
På Huddinge brandstation har hon ett femtiotal manliga, och tre kvinnliga, kollegor. Suntliv får en rundvisning på stationen. Vi börjar i den hall där brandmännen ska ta på sig sina larmkläder för att sedan sitta i bilarna 90 sekunder efter att larmet gått.
Inga damstorlekar
Här hänger varje enskild brandmans kläder lätt tillgängliga på krokar. Mona Hjortzbergs kläder består som alla andras av byxor med hängslen, en jacka, kängor, handskar och hjälm.
– De här sitter okej, det är som storlek small, konstaterar hon. Men det finns inga damstorlekar. Kängorna är i min storlek 37, men tidigare fanns det bara ner till storlek 39.
I ett hörn av rummet tar hon ur en stor trunk upp en så kallad ytbärgardräkt, som man använder vid livräddning i vattnet. Dräkten är av gummi och täcker hela kroppen, till och med stövlarna sitter fast.
– Den här är ny och har en hyfsad storlek. Den förra dräkten var jättestor och passade inte heller alla killar här på stationen.
Den som har en för stor ytbärgardräkt på sig riskerar att hamna upp och ner i vattnet med stövlarna upp på grund av all luft som samlas i dräkten. Det blir också onödigt klumpigt att röra sig i för stora kläder. Mona Hjortzberg vet:
– Jag har sprungit en kilometer genom skogen i för stor ytbärgardräkt med skostorlek 45, när vi skulle hjälpa en person som hade gått genom isen. Jag var ganska slut redan när jag kom fram.
En annan sorts dräkt som används vid utryckning är kemdräkten, som brandmännen arbetar i vid kemiska utsläpp av allt från bensin till salpetersyra. Numera finns det tvådelade kemdräkter, så att män och kvinnor kan använda olika delar. Men någon sådan dräkt har ännu inte köpts in till någon av brandstationerna i Södertörns räddningstjänst, dit Huddinge brandstation hör.
Nytt omklädningsrum
Vi tittar in i kvinnornas omklädningsrum som ligger centralt bredvid männens. Det är väldigt fräscht, och det är inte så konstigt – det är bara två månader gammalt.
– Tidigare hade vi ett så här stort utrymme, säger Mona Hjortzberg och måttar med handen mot halva det nuvarande omklädningsrummet. Där delade fyra till sex kvinnor på en dusch och femton kvadratmeter. Tjejerna från ambulansen byter också om här
Det här är några exempel på vilka hinder som kan möta kvinnor som är brandmän i Sverige. Nu har de börjat tröttna på situationen och organiserat sig. Mona Hjortzberg är aktiv i två rikstäckande organisationer.
Samarbetar med klädproducenterna
En av dem är nätverket KIR, Kvinnor Inom Räddningstjänsten, som bildades 2011. De träffas en gång per år, och har framför allt på sin agenda att få fram kläder och skyddsutrustning anpassade för kvinnor. Både deltidsanställda, heltidsanställda kvinnliga brandmännen och befäl deltar på dessa träffar.
På sina nätträffar bjuder de in samarbetspartners, som bla är klädproducenter, för att förklara vad de behöver. Det har resulterat i stationskläder och skyddskläder för kvinnor, mindre skostorlekar och den tvådelade kemdräkten. Nästa steg blir att få alla brandstationer att köpa in dessa kläder.
I början bidrog Myndigheten för Samhällsberedskap till uppehälle i samband med nätverksträffarna, tillsammans med Kommunal. Resorna betalade räddningstjänsterna. Idag måste de jaga samarbetspartners varje år, något som tar tid från det egentliga arbetet. Ett par av de större räddningstjänsterna bidrar, andra betalar ingenting.
– Det skulle egentligen räcka med ett bidrag från varje räddningstjänst i Sverige, så var vi i hamn, säger Mona Hjortzberg.
Nya AFS för ammande brandmän
Mona Hjortzberg är också aktiv i Heltidsanställda kvinnliga brandmän, en arbetsgrupp inom Kommunal. De har samarbetat med Arbetsmiljöverket för att få till stånd förändringar i arbetsmiljöföreskrifterna för brandmän. Sedan år 2006 är därför kvinnliga brandmän, som är gravida eller ammar, befriade från uppdraget som rökdykare.
– Jag tycker egentligen att gravida och ammande kvinnor ska slippa vara med på utryckningar över huvud taget. Tänk dig själv att sitta med en stor mage när du ska köra bil fort, eller dra fram tunga slangar. Men dit har vi inte kommit än, säger Mona Hjortzberg.
Kvinnliga brandmän behöver kläder, utrustning och omklädningsrum som är anpassade för kvinnor. Men de vill naturligtvis också bli accepterade och behandlade som likar av sina manliga kollegor, och det är en kanske ännu större utmaning för räddningstjänsten som organisation.
Bra med utbildning
Brandstationen i Huddinge är en av 18 brandstationer som är med i Projekt Självklart, ett kompetensutvecklingsprojekt om jämställdhet och mångfald. Mona Hjortzberg och hennes kollegor har gått en första heldagsutbildning och deltagit i värderingsövningar på brandstationen. Projekt Självklart behövs, tycker hon.
– Utbildning som gör att man påminns om olikheter är bra. Men det måste också bli en fortsättning i form av samtal och andra aktiviteter på arbetsplatsen, säger hon.

Inbjudna till seminariet är alla som arbetar för ökad jämställdhet och mångfald i räddningstjänsten. KIR och HkBm kommer att vara där.
Räddningstjänsten ska bli mer jämställd. Vilka metoder fungerar? Hur hanterar vi motståndet? Och hur vet vi att den service vi ger är jämställd? Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Karlstads universitet och Sveriges Kommuner och Landsting bjuder in till ett utvecklingsseminarium om möjligheter och motstånd. Workshops, föreläsare och paneldebatter är lite ur programmet
Seminariet hålls i Stockholm den 17-18 september.
Tid: Tisdag 17 september kl 10 – onsdag 18 september kl 14
Plats: Quality Hotel Globe, Stockholm
Seminariet är kostnadsfritt.
Arrangörerna bjuder på lunch båda dagarna samt middag på kvällen den 17 september.
Logi:Hotell bokas och betalas av deltagarna själva.Sista bokningsdag 30 juli
Anmäl senast 17 juni
Läs mer om seminariet och anmälan här

MSB_250px
Nätverket för mångfald- och jämställdhetsarbete inom räddningstjänsten, MSB har sammankallat för en regionsträff den 29 maj
Dagen kommer utgå från de diskussioner som finns på räddningstjänsterna runt om i landet gällande räddningstjänstens deltagande på Pride i Stockholm. Som ni vet har MSB, sedan många år tillbaka, bjudit in Sveriges räddningstjänster att delta i deras tält på Pride. Men…. vad är Pride och dess historia? Vår förhoppning är att räta ut frågetecken och funderingar och ge en bild av vad ett deltagande på Pride faktiskt innebär.
Våra föreläsarna vid detta tillfälle:
Helena Westin är förbundsstyrelseledamot i RFSL och var vice ordförande för första
Stockholm Pride 1998. Hon kommer att ge oss lite hbtq-historia och berätta om Priderörelsens
framväxt, både innanför och utanför Sveriges gränser. Dessutom kommer hon att prata om
varför Pride är viktigt, även för räddningstjänsten.
Göran Stanton arbetar på Hatbrottsmyndigheten City och är en av grundarna till Gay Polisen.
Han kommer berätta om sina erfarenheter av mångfaldsarbete med inriktning på hbtq-frågor.
Peter Häggström
Följ med på en resa genom en idrottskarriär med höga mål och stenhård träning, där det var
svårare att vara sig själv än att vinna tävlingar. I föreläsningen berättar Peter Häggström, före
detta åttametershoppare i längdhopp om sin strävan mot OS, där vägen mot framgång krävde att
ta sitt livs största språng – att komma ut som homosexuell. Häng med på en resa som handlar
om vikten av att få vara den man är för att må bra och prestera på topp.
Denna gång har vi ett maxantal på 50 personer. ”Först till
kvarn” är det som gäller, så skicka in din anmälan redan idag.
Plats för dagen
Spårvagnshallarna, Birger Jarlsgatan 57 A Stockholm. http://www.sparvagnshallarna.com/
Sista dag för anmälan
22 maj
Anmälan görs till
Marcus Sjöholm, marcus.sjoholm@vsr.katrineholm.se
Eller
Nettan Selin, jselin68@gmail.com
OBS!
Glöm inte att meddela om du vill ha någon specialkost.
Som vanligt står MSB för konferens- och matkostnader.
Väl mött!
Marcus Sjöholm & Nettan Selin
Har du frågor eller funderingar, hör gärna av dig.