Nätverket för kvinnor inom räddningstjänsten
Nätverket Kvinnor inom Räddningstjänsten
HemArtiklar med etikett"antal kvinnliga brandmän"

antal kvinnliga brandmänEtikett

deltids brandmän På stationen. Var fjärde vecka har Ellinor Nilsson och Josefin Karlsson jour som deltidsbrandmän. Här tillsammans med stationschefen Göran Östman. Foto och text: Kristian Bircanin, bärgslagsbladet

De är fortfarande en liten minoritet, men de kvinnliga brandmännen blir allt fler. Två finns i kungsör Ellinor Nilsson och Josefin Karlsson.
Det är inte så länge sedan varenda brandman i Sverige var just en man. Numera finns det kvinnor i yrket, men fortfarande handlar det inte om mer än 3-4 procent av kåren.
I Kungsör ser det betydligt bättre ut – där är sedan ett par år tillbaka två av de 23 brandmännen tjejer. För båda började planerna som personliga utmaningar.
– Jag ville verkligen bli brandman och tränade hårt för det, säger 32-åriga Ellinor Nilsson.
Hon var då ensamstående med sonen Jonathan, vilket krävde en del speciella lösningar. Jonathan fick till exempel sitta i en ryggsäck när mamma löptränade.
Första gången hon gjorde räddningstjänstens test, med bland annat nio minuter i full utrustning på ett löpband, klarade hon sig inte, men gav inte upp. Mer träning – bland annat på gymmet i tjocka vinterkläder och med tung packning – gav resultat och på andra försöket fixade Ellinor uttagningsprovet.
– Det är många som inte klarar testet. Faktiskt över 50 procent, av både killar och tjejer, säger Göran Östman, chef för stationen i Kungsör.
Från 2012 ingår Ellinor, till vardags säkerhetssamordnare på Kungsörs kommun, i deltidsstyrkan vid räddningstjänsten i Kungsör, tillsammans med bland andra tio år yngre Josefin Karlsson.
Josefin beskriver sig själv som en riktig träningsnörd.
– Jag såg att de sökte deltidsbrandmän och ville helt enkelt prova att göra testet. Det gick bättre än jag hade trott, det värsta var egentligen att man var så nervös.
Josefin har också jobbat i ett par år nu, och parallellt gått den tvååriga utbildning som kan leda till jobb som brandman på heltid.
– Jag är inte riktigt klar ännu, men jag siktar helt klart på att bli heltidsbrandman.
Som deltidsbrandmän ingår tjejerna i en av grupperna på Kungsörs brandstation, med jour var fjärde vecka.
Då har de ständigt personsökarna med sig, och är beredda att sticka iväg när som helst när larmet går – dygnet runt. Inom några minuter ska de kunna vara på plats på stationen.
– På det sättet är man ju lite låst under jourveckorna, men det är inget problem. Det är man ju medveten om när man går in i det här jobbet, säger Ellinor.
– Och numera är man ju lite mer erfaren och mindre nervös. Första veckan jag hade jour vågade jag knappt gå till Konsum, jag ställde skorna i rätt riktning i hallen och sådana grejer, säger Josefin.
När larmet går vet de aldrig vad som väntar. Och just den delen lyfter både Ellinor och Josefin fram som en av de stora fördelarna med jobbet.
– Det är väldigt varierat och aldrig samma sak två gånger. Det kan vara vad som helst från en hund som fastnat bakom ett element till en stor trafikolycka, säger Josefin.
Något annat Ellinor och Josefin gillar är gemenskapen på stationen och i gruppen. Ingen av dem har mött några negativa reaktioner för att de är tjejer i ett traditionellt mansdominerat yrke.
– Det har funkat hur bra som helst att komma in i gänget. De är ju inte så vana vid tjejer, men alla har varit väldigt stöttande, säger Ellinor.
– Sen är det ju lite rå men hjärtlig stämning när man är ny, men det gäller ju för alla, säger Josefin.
Ingen av dem tvekar att rekommendera brandmansjobbet till andra tjejer som funderar på det här. Yrket ger väldigt mycket, tycker de.
– Det är ett fantastiskt roligt jobb. Det gäller bara att tro på sig själv och satsa på att klara testerna, säger Ellinor.

MSB:s handlingsprogram för ökad jämställdhet och mångfald i det kommunala säkerhetsarbetet antogs 2009. Nu har programmet reviderats och uppdaterats under 2012 och det gäller fram till och med 2014.
Redan 1997 fick dåvarande Räddningsverket i sitt regleringsbrev uppdraget att utreda vilka åtgärder som kan vidtas för att öka rekryteringen av kvinnor som brandmän.
Arbetet fortsatte. Våren 2009 fastställde MSB ett handlingsprogram för ökad jämställdhet och mångfald.
Mera nätverk:
De väsentliga dragen ligger fast. Bland nyheterna märks en ökad satsning på att bilda nätverk för att intresserade inom räddningstjänsterna ska kunna stötta varandra. Där framhålls också att MSB ska producera informationsmaterial som räddningstjänsterna kan använda gentemot allmänheten.Det nya reviderade handlingsprogrammet gäller fram till slutet av 2014.
Lena Brunzell från MSB:
”Det som är nytt i programmet är att vi nu lägger mer fokus på aktiviteter som stödjer räddningstjänsterna i deras arbete med jämställdhet- och mångfald. Genom att erbjuda seminarier och nätverksträffar på nationell, regional och lokal nivå vill vi sprida forskningsresultat goda exempel och erfarenheter från arbeten och projekt i räddningstjänsten. Genom träffarna kan de engagerade också knyta nya kontakter. På så sätt uppstår nätverk och samarbetspartners. MSB kommer också att lägga mer kraft på att nå beslutsfattarna, inte minst de politiker som bestämmer över räddningstjänsten runt om i kommunerna”.
Läs mer här Reviderat_handlingsprogram_2013

20130716_110149 20130716_110413
Ordförande rapporterar från Mullhouse.Frankrike
I Juli 2013 hölls CTIF sitt 4:e möte för arbetsgruppen “Woman in Fire and Rescue Services” i Mullhouse, Mona Hjortzberg från KIR/HkBm och Lena Brunzell från MSB representerade Sverige.
Tatian Eremina ordförande i gruppen välkomnade alla deltagare till mötet som kom från olika delar av världen. Representanter från bla Österike, Ryssland, Frankrike och Finland var där.
En av frågorna som togs upp från förgående mötet i Belgrad i april var att se över arbetsuppgifter som skulle driva arbetsgruppen ”Woman in Fire and Rescue Service vidare i utvecklingen.
Sverige hade som uppgift att sammanställa ett underlag med frågor som berör kvinnor inom räddningstjänsten, dess historia från deras första kvinna i räddningstjänsten till statistik som berör deras arbetsuppgifter och arbetsmiljö i olika frågeställningar. Lena redovisade detta förslag på underlag.
Mona redogjorde Sveriges utveckling för kvinnor inom räddningstjänsten där hon redovisade fakta historiken med statistik på antal kvinnor inom räddningstjänsten och dess utveckling till idag. Redovisningen omfattade frågor som man arbetat med från dag ett när ”Q8 projektet ” startade och de första kvinnliga brandmännen som anställdes tills idag.
Frågorna som lokaler, kläder, attityder, graviditet, är några som lyftes upp. HkBms (arbetsgrupp inom Kommunal) arbete med Riksdag, Regering och myndigheter som berört dessa områden med resultat av lagförändringar till sammanställda handlingsplaner och nätverksträffar. Mer som redovisades var utvecklingen med vår ideella förening KIR.
KIR som driver vidare våra nätverksträffar och sammanställa fakta på vår hemsida, vars syfte är att nå ut information till alla, från arbetsgivare till privatpersoner och inte minst den viktiga roll som vi har att visa oss som förebilder för framtidens brandmän, kvinnor som män.
Österikes uppgift var att skapa en hemsida, Pamela presenterade ett förslag hur det kunde se ut och ska vara klar för kommande möte. Finlands representant fick som uppgift att för kommande möte ha skickat ut underlaget från Sverige i en form av en enkät där alla länder inom CTIF skulle besvara.
Syftet med mötena är att i likhet med CTIF:s uppdrag, ska arbetsgruppen arbeta med att sprida erfarenheter och dra lärdom av varandra.
Nästa möte kommer att hållas på våren 2014 i Finland.

imagehandler Foto Karin Eurenius
Andelen kvinnliga brandmän är försvinnande liten i Sverige. Bara tre procent av alla heltidsanställda brandmän, deltid och befäl är kvinnor. Den 7-8 oktober deltog flera av dem i en nätverksträff i Knivsta.
Under två dagar bjöd föreningen Kvinnor inom räddningstjänsten in till föreläsningar och diskussioner. Ett 70-tal av Sveriges kvinnliga brandmän kom till Knivsta för att prata om sina erfarenheter och peppa varandra.
– Många är ju ensamma kvinnor på sina arbetsplatser, de behöver få ut sina åsikter och prata om de frågeställningar som de stöter på, säger Mona Hjortzberg, ordförande för föreningen.
Det handlar om att förändra attityden inom kåren, som ofta kan genomsyras av ett machoideal, säger hon. Enligt HkBms (Heltidsantällda kvinnliga brandmän en arbetgrupp i Kommunal) enkätundersökningar förekommer det till exempel trakasserier och sexuella trakasserier på flera arbetsplatser. Men det kan även handla om mer praktiska saker som exempelvis kläder, att skyddsutrustningen även ska vara anpassad för kvinnokroppar, lika villkor ovadsett kön!
– Det har vi jobbat för länge och det kommer mer och mer, säger Sabina Brånn som jobbar på brandstationen Sollentuna i Brandkåren Attunda.
Av alla deltidsanställda brandmän och befäl i Sverige, är ungefär 4,6 procent kvinnor.
Av: karin eurenius karin.eurenius@unt.se