Nätverket för kvinnor inom räddningstjänsten
Nätverket Kvinnor inom Räddningstjänsten
Hem2018 (Page 2)

mars 2018

cropped-logo_kvinnorinomraddningstjansten-e1365497390967.png
Hej!!
Ett nytt år har nu börjat och det är dags att betala in medlemsavgiften till föreningen.
Det här nätverket är till för alla kvinnor som jobbar inom räddningstjänsten eller för dig som läser detta och vill bli stödmedlem,fyll i kontaktformuläret här
Nytt sedan årsmötet är att nätverket kvinnor inom räddningstjänsten är för alla kvinnor som verkar inom räddningstjänsten, vilket inkluderar SMO-elever, administrativ personal med flera. Kravet för att bli fullvärdig medlem är inte längre att du ska åka operativt.
Medlemsavgiften ger föreningen möjlighet att bevaka och påverka hur kvinnor bemöts inom räddningstjänsten, som är en del av föreningens ändamål. Medlemskapet ger er senare möjlighet att delta under vår nätverksträff samt årsmöte utan att behöva betala hela konferenskostnaden.
Medlemsavgiften på 200 kr betalas in till bankgiro 724-1441 eller swisha till 1234 40 57 67. Var noga med att skriva för vilken person som medlemsavgiften avser samt även vilken räddningstjänst/skola ni arbetar för.
Är det så att du inte längre önskar vara medlem i Kvinnor inom Räddningstjänsten omber jag dig att skicka ett mail om detta till mig (kassör och medlemsregistrerare).
Har ni några frågor hör gärna av er!
Med vänlig hälsning
Johanna Blomfeldt
Kassör i Kvinnor inom Räddningstjänsten
Brandman i Uppsala Brandförsvar
johanna.blomfeldt@uppsala.se


b55a2f01-0c4a-4205-8c36-8c28484c1ac1
Foto: Pontus Lundahl/TT
I samband med upproret #metoo i höstas var det många branscher som organiserade sig och skapade egna hashtags för att belysa och uppmärksamma åratal av trakasserier och övergrepp som måste få ett slut. Försvarsmaktens var #givaktochbitihop och för räddningstjänsten #larmetgår. Inom räddningstjänsterna har det efter upproret varit rätt så tyst i frågan. Kvinnorna inom räddningstjänsten kräver en förändring. Att trakasserier, sexuella trakasserier och det nedvärderande språkbruk som finns tas på yttersta allvar, för att få det att upphöra. Så nu ställer vi frågan till alla, hur jobbar vi vidare?
Den 21 februari var representanter från KIRtj:s styrelse på besök i Boden på I19 (infanteri/armen) efter en inbjudan från I19s nätverk för kvinnor. På varje förband inom försvarsmakten ska det finnas ett nätverk för kvinnor. Vid besöket på I19 deltog även representanter från A9:s (Artilleriet i Boden) samt F21:s (Flygvapnet i Luleå) kvinnliga nätverk.
20180221_161344
Foto: Mona Hjortzberg
Militären är liksom räddningstjänsten två mansdominerade arbetsplatser med liknande problematik. Forskning 1 visar att militären precis som räddningstjänsten har svårt att få kvinnor att stanna på arbetsplatserna. Hos militären har det framkommit att det i stor utsträckning beror på få möjligheter till personlig utveckling, sexuella trakasserier, bristande utrustning, personalpolitiken och dåligt ledarskap. Inom militären var 2016 ca 6 % av officerarna kvinnor. Vi kan dra liknande paralleller till räddningstjänsten. På KIRtj:s senaste nätverksträff där diskussioner om varför kvinnor inom räddningstjänsten slutar visade på liknande orsaker.
En intressant punkt som noterades på mötet i Boden var att olika regementschefer arbetade olika med de kvinnliga nätverken. Ett av förbanden som var representerade på mötet hade obligatorisk närvaro på sina nätverksmöten (3-4 gånger per år) med en aktiv regementschef som till möten skickade olika frågor att få svar på från gruppen. Upplevelsen på träffen var att de var de förbandet som även hade den bästa arbetsmiljön för kvinnorna, samt hade lyckats bäst med sin rekrytering av kvinnor.
Efter upproret #givaktochbitihop blev samtliga ansvariga för de kvinnliga nätverken inom armen kallade på möte till arméchefen, för att delge sina synpunkter och åsikter om hur arbetet ska fortsätta inom militären för att få en bättre arbetsmiljö och för att få stopp på trakasserierna. De hade senare på sin årliga nationella nätverksträff (NOAK) ca 500 deltagare.
Inom räddningstjänsterna har det efter upproret #larmetgår varit tyst i frågan. Vi i nätverket KIRtj arbetar för att bevaka och påverka hur kvinnor bemöts inom räddningstjänsten och vara med och påverka branschens utveckling till en trygg och säker arbetsplats. Där vi respekterar varandras olikheter och ALLTID arbetar under samma villkor.
KIRtj har arbetat länge med frågorna kring attityden inom branschen. Ända sedan de första kvinnliga brandmännen kom in på heltiden 1997 har det varit en stor fråga som inte har löst sig. KIRtj stöder upproret #larmetgår men nu måste arbetet fortsätta och bedrivas inom räddningstjänsten.
KIRTJ ser att:
• Chefer ska visa vägen! Utbildning och kompetenshöjning för chefer och ledare.
• Utbilda alla i hur vi beter oss mot varandra, i vett och etikett. Inte bara som en engångs utbildning utan i det vardagliga arbetet
• Aktivt ha med kvinnor i olika arbetsgrupper.
• Bygg omklädningsrum som inte exkluderar.
KIRtj kräver en förändring av arbetsplatskulturen på räddningstjänsterna och att trakasserier och sexuella trakasserier tas på yttersta allvar. Förebyggande arbetet är på gång med hur gör räddningstjänsten i praktiken för att få det att upphöra?
För mera information om filmen #larmetgår:
1)Om att (inte) passa in, Kvinnliga officerares erfarenheter kring att välja ett mansdominerat yrke
– Frida Linehagen, Linneuniversitetet

bild på Åsa Byström
Foto: Mats Holmertz
Kalmars jämställdhetspriset 2018 gick till brandmanen Åsa Byström.
Motiveringen för priset ”för ditt mod och pedagogiska att driva jämställdhetsfrågor i en av kommunens mest könssegregerade verksamheter”. Åsa har varit heltidsbrandman sedan 2008 och hittills första kvinnliga brandmannen i Kalmar.
Från Nätverket Kvinnor Inom Räddningstjänsten säger vi ett stort grattis till dig och vi är stolta att du tillhör vår förening, vi önskar dig nu en härlig helg. Bra jobbat.
Hör mer om intervju med Åsa här

mn_brandman_0 foto KIRtj
På senaste nätverksträffen för kvinnor Inom räddningstjänsten (KIRtj) i Gimo den 3-4 oktober med Uppsala Brandsförsvar påbörjades ett arbete för att ännu en gång reflektera, varför vi inte är fler kvinnor som arbetar som brandmän och varför kvinnor inom räddningstjänsten slutar arbeta inom räddningstjänsten.
Det finns tydliga indikationer på att en större andel kvinnor än män slutar inom räddningstjänsten. År 2015 arbetade 195 kvinnor som heltidsbrandmän och 616 kvinnor som räddningstjänst personal i beredskap. I statistiken kan man bland annat se att antalet heltidsanställda kvinnor inom räddningstjänsten i princip ligger stilla trots att det de senaste åren varit 68% av de utexaminerade från utbildningen Skydd mot olyckor som påbörjat en anställning inom räddningstjänsten efter sin utbildning. Vetskapen om att räddningstjänsterna även rekryterar kvinnor till heltidstjänster från RiB-anställningar och intern utbildar kvinnor som saknar tidigare utbildning gör det än mer anmärkningsvärt att antalet inte ökar i snabbare takt.
Även arbetsplatserna själva uppger att en mycket större andel kvinnor än män slutar vilket framkommit i en enkät som Nätverket jämställda räddningstjänster genomförde med sina medlemmar.
Hur kommer det sig och vad beror det på?
Av de deltagande medlemmarna som var på plats på nätverksträffen i Gimo för kvinnor inom räddningstjänsten fick vi svar på några frågeställningar.
Sammanfattningsvis går det att utläsa att gemenskap och att känna sig inkluderad samt välkommen är viktiga komponenter till varför man trivs på sitt arbete. Andra viktiga delar är även att man känner trygghet i gruppen, att man känner sig behövd och att alla lyssnar.
Men vårt arbete med enkäten visar under nätverksträffen att motsatsen, att det var 57 % av kvinnorna som har funderingar på att sluta inom räddningstjänsten, att man bli exkluderad, osynliggjord och att bli ifrågasatt som gör att man inte trivs och är en av anledningarna till att många kvinnor inom räddningstjänsten slutar. Kommentarer angående bristande ledarskap och chefer återkom också frekvent i svaren. Att inte bli tagen på allvar och inte de få något stöd från cheferna när de utsätts för dåligt bemötande/kränkande särbehandling och påtalat detta.
KIRtj påbörjade då arbetet och tog fram några punkter som vi i föreningen anser att räddningstjänsterna behöver arbeta mer med för att bli en räddningstjänst för alla.En checklista som ska kunna hjälpa räddningstjänsterna att göra deras arbetsplats mer attraktiv, så att kvinnorna i större utsträckning väljer att stanna kvar samt börja arbeta inom räddningstjänsten.
Dokumenten Varför slutar kvinnor inom räddningstjänsten och Checklista för en inkluderande arbetsplats är sammanställningar av medlemmarnas svar samt förslag på fortsatt arbete, vilket vi i föreningen vill förmedla vidare till Sveriges räddningstjänster i förhoppning om att det kan öka kunskapen och leda till förändring på arbetsplatserna och ge möjligheterna till en räddningstjänst för alla.