Nätverket för kvinnor inom räddningstjänsten
Nätverket Kvinnor inom Räddningstjänsten

Vad händer inom räddningstjänsten efter #larmetgår


b55a2f01-0c4a-4205-8c36-8c28484c1ac1
Foto: Pontus Lundahl/TT
I samband med upproret #metoo i höstas var det många branscher som organiserade sig och skapade egna hashtags för att belysa och uppmärksamma åratal av trakasserier och övergrepp som måste få ett slut. Försvarsmaktens var #givaktochbitihop och för räddningstjänsten #larmetgår. Inom räddningstjänsterna har det efter upproret varit rätt så tyst i frågan. Kvinnorna inom räddningstjänsten kräver en förändring. Att trakasserier, sexuella trakasserier och det nedvärderande språkbruk som finns tas på yttersta allvar, för att få det att upphöra. Så nu ställer vi frågan till alla, hur jobbar vi vidare?
Den 21 februari var representanter från KIRtj:s styrelse på besök i Boden på I19 (infanteri/armen) efter en inbjudan från I19s nätverk för kvinnor. På varje förband inom försvarsmakten ska det finnas ett nätverk för kvinnor. Vid besöket på I19 deltog även representanter från A9:s (Artilleriet i Boden) samt F21:s (Flygvapnet i Luleå) kvinnliga nätverk.
20180221_161344
Foto: Mona Hjortzberg
Militären är liksom räddningstjänsten två mansdominerade arbetsplatser med liknande problematik. Forskning 1 visar att militären precis som räddningstjänsten har svårt att få kvinnor att stanna på arbetsplatserna. Hos militären har det framkommit att det i stor utsträckning beror på få möjligheter till personlig utveckling, sexuella trakasserier, bristande utrustning, personalpolitiken och dåligt ledarskap. Inom militären var 2016 ca 6 % av officerarna kvinnor. Vi kan dra liknande paralleller till räddningstjänsten. På KIRtj:s senaste nätverksträff där diskussioner om varför kvinnor inom räddningstjänsten slutar visade på liknande orsaker.
En intressant punkt som noterades på mötet i Boden var att olika regementschefer arbetade olika med de kvinnliga nätverken. Ett av förbanden som var representerade på mötet hade obligatorisk närvaro på sina nätverksmöten (3-4 gånger per år) med en aktiv regementschef som till möten skickade olika frågor att få svar på från gruppen. Upplevelsen på träffen var att de var de förbandet som även hade den bästa arbetsmiljön för kvinnorna, samt hade lyckats bäst med sin rekrytering av kvinnor.
Efter upproret #givaktochbitihop blev samtliga ansvariga för de kvinnliga nätverken inom armen kallade på möte till arméchefen, för att delge sina synpunkter och åsikter om hur arbetet ska fortsätta inom militären för att få en bättre arbetsmiljö och för att få stopp på trakasserierna. De hade senare på sin årliga nationella nätverksträff (NOAK) ca 500 deltagare.
Inom räddningstjänsterna har det efter upproret #larmetgår varit tyst i frågan. Vi i nätverket KIRtj arbetar för att bevaka och påverka hur kvinnor bemöts inom räddningstjänsten och vara med och påverka branschens utveckling till en trygg och säker arbetsplats. Där vi respekterar varandras olikheter och ALLTID arbetar under samma villkor.
KIRtj har arbetat länge med frågorna kring attityden inom branschen. Ända sedan de första kvinnliga brandmännen kom in på heltiden 1997 har det varit en stor fråga som inte har löst sig. KIRtj stöder upproret #larmetgår men nu måste arbetet fortsätta och bedrivas inom räddningstjänsten.
KIRTJ ser att:
• Chefer ska visa vägen! Utbildning och kompetenshöjning för chefer och ledare.
• Utbilda alla i hur vi beter oss mot varandra, i vett och etikett. Inte bara som en engångs utbildning utan i det vardagliga arbetet
• Aktivt ha med kvinnor i olika arbetsgrupper.
• Bygg omklädningsrum som inte exkluderar.
KIRtj kräver en förändring av arbetsplatskulturen på räddningstjänsterna och att trakasserier och sexuella trakasserier tas på yttersta allvar. Förebyggande arbetet är på gång med hur gör räddningstjänsten i praktiken för att få det att upphöra?
För mera information om filmen #larmetgår:
1)Om att (inte) passa in, Kvinnliga officerares erfarenheter kring att välja ett mansdominerat yrke
– Frida Linehagen, Linneuniversitetet