Blåljus aktörer som kommunal räddningstjänst, polis och ambulanssjukvård i sitt arbete att motverka hot och våld som har sin utgångspunkt i social oro, både vad gäller det långsiktiga förebyggande arbetet och den operativa beredskapen.
Hot och våld mot blåljus aktörer är inget nytt fenomen, men det som tidigare främst hände i storstäderna händer nu även på andra orter.
Om blåljus aktörernas insatser fördröjs på grund av angrepp kan det få stora och ödesdigra konsekvenser för de intressen som organisationerna ska skydda, ytterst människors liv och hälsa.
På så vis är frågan om hot och våld mot blåljus personal en fråga för hela samhället. Samhällets engagemang i frågan har bland annat lett till förslag på nylagstiftning och skärpta straff för blåljussabotage1.
Hot och våld är också en fråga om arbetsmiljö för de anställda. Det finns krav i lagstiftningen på att systematiskt förebygga risker för den egna personalen.
Erfarenheter visar att blåljus aktörerna effektivt kan bidra till att förbättra situationen – dels genom att arbeta långsiktigt och systematiskt med socialt förebyggande åtgärder riktat mot ungdomar och lokalbefolkning, dels genom att vara operativt förberedda för situationer med hot och våld. Socialt förebyggande arbete handlar i detta sammanhang om att skapa tillit, förbättra kontakten med ungdomar och öka förtroendet för blåljus aktörerna.
Denna vägledning bygger på forskning och beprövad erfarenhet, det senare framförallt från storstadsregionerna samt ett omfattande intervjumaterial.
Vägledningen är framtagen av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) i samverkan med Polismyndigheten, Socialstyrelsen, Sveriges Kommuner och Landsting, Räddningstjänsten Storgöteborg, Räddningstjänsten Syd, Storstockholms Brandförsvar samt Västra Götalandsregionen.
Källa MSB (MCF)