Nätverket för kvinnor inom räddningstjänsten
Nätverket Kvinnor inom Räddningstjänsten
HemArtiklar med etikett"Kir" (Page 2)

KirEtikett

Fördomar och öknamn har inte stoppat Shatila Salami: ”Handlar om att ha skinn på näsan”
shatilasalami
Foto: Andreas Hillergren
Shatila Salami kliver in i ett väntrum i Kristianstad. Rummet är fullt av ungdomar med blå och gröna ögon. Bara en person har mörka ögon, stora ögonbryn och slöja. Hon hör hur pojkarna och flickorna viskar, förstår att det handlar om henne men ignorerar det och koncentrerar sig på vad hon kommit dit för, mönstring. Efter en extremt tuff dag får hon beskedet. Hon har klarat psykologtestet och fystestet. Det är bara ett problem.
– De sa till mig: ”Shatila, du får ta av dig slöjan när du gör militärtjänsten”. Men jag svarade att om ni inte respekterar mig som jag är vill jag inte ha med er att göra. Jag är svensk, född i Sverige och jag kände mig fruktansvärt diskriminerad, säger Shatila Salami.
Blev kallad terrorist
Men två veckor senare ringde telefonen, de hade ändrat sig. Därmed blev hon den första kvinnan i Europa med slöja och en annan etnisk bakgrund att göra militärtjänst. Och det blev
elva månader som inte alltid var lätta.
– Jag blev kallad terrorist och påskkärring. Jag kunde sätta mig vid ett bord och de andra reste sig och gick. Bevakningssoldaterna sa till mig att det här kommer du aldrig att klara av. Men jag skulle klara det. Jag ville visa vårt Sverige och vårt Europa att en beslöjad kvinna kan klara av allt.
Och nog klarade hon det. Efter muck med fina betyg och goda vitsord lämnade hon militärtjänsten. Nästa steg var inte mindre utmanande. Shatila Salami utbildade sig till brandman och instruktör och började arbeta som instruktör på Räddningstjänst Syd i Malmö.
– Visst finns det machokillar som inte accepterar mig i räddningstjänsten också, men det här är jag van vid. Jag tar det direkt med den personen. Det handlar om att ha skinn på näsan.
Vill bli kriminalpolis
I sitt arbete föreläser hon om säkerhet och integration. I framtiden vill hon bli kriminalpolis. Nu är hon dock föräldraledig och hennes nio månader gamla dotter är ännu en anledning för henne att fortsätta sin kamp i mansdominerade yrken och visa att muslimska kvinnor kan allt.
– Jag vill inte att min dotter någonsin ska känna sig kränkt eller diskriminerad. Alla ska vara välkomna i alla yrkesroller oavsett hur man ser ut, vilken religion och kön man har, säger hon
Fakta
Shatila Salami
Ålder: 30 år.
Bor: Malmö.
Familj: Man och dotter.
Yrke: Instruktör, socialt före-byggande arbete, Räddningstjänst Syd.

Brand_logo_2014
BRAND2014 äger rum den 20–22 maj 2014 på Helsingborg Arena.

BRAND-konferensen arrangeras varje år av Föreningen Sveriges Brandbefäl (SBB) och Brandskyddsföreningen. Konferensen vänder sig till anställda och förtroendevalda i kommuner som är verksamma inom området skydd mot olyckor. Syftet med konferensen är att stimulera utveckling av det kommunala säkerhetsarbetet genom att erbjuda möten mellan människor, utbyte av erfarenheter och ny kunskap.
Vem drabbas av olycka, hur uppfattas och skildras olyckor och vad är det verkliga hjälpbehovet? Det är olyckans ansikte! Under denna paroll ska BRAND2014 ur flera perspektiv belysa människors, räddningstjänstens och andra aktörers förhållningssätt till olyckor och varierande sätt att hantera dem.
program här

Anmälan görs här senast den 25 april 2014
läs mer här

cropped-cropped-logo_kvinnorinomraddningstjansten-e1365497249999.png
Hej
På senaste årsmöte gick vi igenom stadgarna där det inte fanns någon förändring för i år men där medlemsavgiften som står under § medlemsavgiften togs upp angående sena inbetaningar, på mötet togs det ett beslut av medlemmarna att man önskade få en påminnelse av betalningen av medlemsavgiften för att påminnas om senast datum för denna inbetalning.
Så här kommer en påminnelse:)
Med vänliga hälsningar
Styrelsen
Medlemsavgiften 200:- till bankgiro 724-1441
se nedan text från årsmöteprotokoll….
§ 12 Fastställande av medlemsavgift
Mötet beslutar att fastställa en medlemsavgift på 200: -, önskemål från medlemmarna om att ett mail ska skickas ut till samtliga i februari för att påminna om att avgiften ska vara betalad senast 1 mars.
 

20131008_153917
Styrelsen 2014 Från vänster ordförande Mona, Kassör Johanna, Vice ordförande Malin, ledarmot Katja,ledarmot Therese M sekretarare Sofia. Inte med på bild Therese P, Kristina R, Kristina M och Sara.

 
Kommer att inträffa den 3-4 februari i Stockholm.
Där kommer den nya styrelsen få kompletterande utbildning för styrelsearbetet.
Har ni några frågor till styrelsen eller till ordförande Mona.

WP_20140110_033 Foto: Hannu Olamo
Fotografering av deltagarna på  CTIF möte i Helsingfors. Plats: från Helsingfors nyöppnade brandkårsmuseet som har invigning denna vecka, Lycka till!

CTIF har haft sin Nordiska möte 2014 i Helsingfors den 9-10 januari, Finland med Hannu Olamo välkomnade de nordiska länderna och representanter från Danmark, Norge och Sverige som deltog.
På mötet togs aktuella ärenden upp som presenterades av deltagarnas ländernas olika organisationer och myndigheter.
Strukturarbetet och förebyggandesstrategi för räddningtsjänsten för framtiden
Brandkårs ungdomsverksamheten
Frivillliga brandmän
CTIF internationella mål för 2014
Kvinnliga brandmän i Sverige- Hur ser det ut i Norden?
Ordförande från KIR och HkBm Mona Hjortzberg var där och presenterade KIRs organisation och hur det har sett ut i från början till idag.
IMG_0135
– Det har varit 2 mycket givande dagar med bra diskussioner, man har ännu en gång lyft fråga kring arbetsmiljön hos brandmännen och individen inom räddningtjänsten och inte minst för kvinnorna. Hur kan vi skapa en bättre arbetsmiljö som gör det bättre för alla och på lika villkor?

Orvar_Stambertartikel[1]

– Jag ser det som att få verktyg för personlig utveckling. Det handlar ju i grunden om mänskliga rättigheter och allas lika värde, säger Orvar Stambert, styrkeledare på Huddinge brandstation, som tycker att Projekt Självklart är ”ett bra och nödvändigt initiativ”. Bild och text: Åsa Hammar suntliv.nu

Projekt
Brandmän ska inte bara kunna släcka bränder. De ska också kunna prata med folk, utbilda och vara pedagogiska. Och de ska kunna vara kvinnor, ha ett annat etniskt ursprung och ha olika sexuell läggning. Det menar cheferna för tre stora räddningstjänster. Därför startade de projekt Självklart.
Målet för projektet är att skapa mer jämställdhet och mångfald för både verksamhet och arbetsmiljö, inom räddningstjänsterna i Södertörn, Attunda och Norrtälje.
Det startade år 2012 och bygger på utbildningar och värderingsövningar, och på att skapa handlingsplaner som ska se till att arbetet inte dör med projektets slut år 2014. Projektet finansieras delvis av pengar från den europeiska socialfonden, ESF.
larsgoran_uddholm100x270[1]

– Det finns ett intresse av att bevara de tunga momenten i yrket, säger Lars-Göran Uddholm, brandchef på Södertörns brandförsvarsförbund

Det är inte så enkelt att ifrågasätta den traditionella brandmannarollen. I brandmannayrket har det alltid varit stort fokus på den fysiska förmågan, påpekar Lars-Göran Uddholm, brandchef på Södertörns brandförsvarsförbund.
– Det finns ett intresse av att bevara de tunga momenten i yrket, för att behålla identiteten kring brandmannen som en he-man. Där passar inte kvinnor in, och inte heller ny teknik som gör arbetet lättare och mer effektivt, säger han.
Men brandmannayrket har förändrats de senaste trettio, fyrtio åren. Idag består jobbet till stor del av att arbeta förebyggande, skapa förtroende och utbilda olika grupper ute i samhället.
– Nu är vi en del av kommunernas samlade säkerhetsarbete. Vi ska både kunna prata med ungdomar på fritids och släcka bränder. Då är det viktigt att vara en bra förebild och attrahera många olika sorters människor.
Cheferna deltar också
Under två år ska alla brandmän i de tre räddningstjänsterna Södertörn, Attunda och Norrtälje gå ett par heldagsutbildningar. Också cheferna deltar, och går dessutom egna utbildningar. Det handlar inte specifikt om jämställdhet inom räddningstjänsten, utan mer allmänt om värdet i att ha olika erfarenheter och bakgrund.
– Det är de värderingar som finns i samhället idag, och de ska finnas i vår organisation också, säger Lars-Göran Uddholm.
Kartlagt lokaler och omklädningsrum
Projektgruppen för Självklart har också med hjälp av lokala chefer och skyddsombud kartlagt den fysiska miljön på alla de 18 brandstationer som ingår i de tre räddningstjänsterna. De har undersökt omklädningsrum, verktyg och utryckningsbilar utifrån hur de är anpassade för både kvinnor och män och personer med olika etnisk bakgrund.
annsofi200l[1]

Rekrytering var känsligt att prata om. Därför handlar utbildningarna i Projekt Självkart nu mera om hur de som redan är anställda ska förhålla sig till varandra, berättar projektledaren Ann-Sofie Johansson.

– Det finns på flera ställen till exempel inga dörrar till männens omklädningsrum. Det är ju bara män där, så man har inte tyckt det behövts, säger Ann-Sofie Johansson, projektledare för Självklart.
Det är inte så svårt att hänga på en ny dörr. Krångligare blir det när man behöver bygga om för att kvinnorna ska kunna komma till gymmet utan att behöva passera männens omklädningsrum. Eller att bygga ett omklädningsrum för kvinnor som inte ligger för långt bort från utryckningshallen, som har egen toalett och där larmet hörs – alltså inga självklarheter idag.
Brandmännen positiva
Hur har projekt tagits emot av brandmännen då? En av dem är Orvar Stambert, styrkeledare på Huddinge brandstation. Han och hans arbetsgrupp har gått gemensamt på en hel utbildningsdag, och har en till framför sig hösten 2013. Projekt Självklart är ett bra och nödvändigt initiativ, tycker han.
– Jag ser det som att få verktyg för personlig utveckling, säger han. Det handlar ju i grunden om mänskliga rättigheter och allas lika värde.
Det har mest varit positiva reaktioner, enligt Ann-Sofie Johansson. I början ingick i utbildningsdagarna diskussioner om rekrytering, men det rev upp mycket känslor.
– Det blev ganska infekterade diskussioner. ”Vadå, duger inte jag? Ska vi kvotera in folk som ska göra mitt jobb nu?” Nu pratar vi inte längre rekrytering, utan inser att vi måste börja med dem som jobbar i räddningstjänsten idag, säger hon.
Vad händer efter projektet då? Ja, en utbildning i jämställdhet räcker inte för att skapa nya värderingar i en så traditionstyngd organisation som räddningstjänsten, menar projektledaren Ann-Sofie Johansson.
– Cheferna måste förstå sitt ansvar och bestämma sig för att driva det här vidare. Det är de som sätter kulturen i organisationen.
Lars-Göran Uddholm håller med:
– Min stora utmaning nu är att ta hand om resultatet av den här satsningen, säger han.

Monahjortzbergartikel[1]
foto och text Åsa Hammar, www.Suntliv.se
Kläder som är för stora, verktyg som sitter för högt, små och slitna omklädningsrum – det är vardag för många kvinnliga brandmän. Men nu bildas nätverk och projekt för att göra brandmannayrket tillgängligt för fler. Brandmannen Mona Hjortzberg är en av de drivande
Mona Hjortzberg är lokalt skyddsombud på Huddinge brandstation, och aktiv i flera nationella nätverk för kvinnliga brandmän. Hon började här 1998.
– Tidigare jobbade jag som kock, men 14 timmars arbetsdagar blev för slitsamt. Jag fick tips av en fotbollskompis om att Stockholms brandförsvar hade ett försöksprojekt med kvinnliga brandmän 1997. Jag sökte och kom in som en av åtta tjejer, berättar hon.
Det var inte helt lätt – hon var en av 600 sökande.
På Huddinge brandstation har hon ett femtiotal manliga, och tre kvinnliga, kollegor. Suntliv får en rundvisning på stationen. Vi börjar i den hall där brandmännen ska ta på sig sina larmkläder för att sedan sitta i bilarna 90 sekunder efter att larmet gått.
Inga damstorlekar
Här hänger varje enskild brandmans kläder lätt tillgängliga på krokar. Mona Hjortzbergs kläder består som alla andras av byxor med hängslen, en jacka, kängor, handskar och hjälm.
– De här sitter okej, det är som storlek small, konstaterar hon. Men det finns inga damstorlekar. Kängorna är i min storlek 37, men tidigare fanns det bara ner till storlek 39.
I ett hörn av rummet tar hon ur en stor trunk upp en så kallad ytbärgardräkt, som man använder vid livräddning i vattnet. Dräkten är av gummi och täcker hela kroppen, till och med stövlarna sitter fast.
– Den här är ny och har en hyfsad storlek. Den förra dräkten var jättestor och passade inte heller alla killar här på stationen.
Den som har en för stor ytbärgardräkt på sig riskerar att hamna upp och ner i vattnet med stövlarna upp på grund av all luft som samlas i dräkten. Det blir också onödigt klumpigt att röra sig i för stora kläder. Mona Hjortzberg vet:
– Jag har sprungit en kilometer genom skogen i för stor ytbärgardräkt med skostorlek 45, när vi skulle hjälpa en person som hade gått genom isen. Jag var ganska slut redan när jag kom fram.
En annan sorts dräkt som används vid utryckning är kemdräkten, som brandmännen arbetar i vid kemiska utsläpp av allt från bensin till salpetersyra. Numera finns det tvådelade kemdräkter, så att män och kvinnor kan använda olika delar. Men någon sådan dräkt har ännu inte köpts in till någon av brandstationerna i Södertörns räddningstjänst, dit Huddinge brandstation hör.
Nytt omklädningsrum
Vi tittar in i kvinnornas omklädningsrum som ligger centralt bredvid männens. Det är väldigt fräscht, och det är inte så konstigt – det är bara två månader gammalt.
– Tidigare hade vi ett så här stort utrymme, säger Mona Hjortzberg och måttar med handen mot halva det nuvarande omklädningsrummet. Där delade fyra till sex kvinnor på en dusch och femton kvadratmeter. Tjejerna från ambulansen byter också om här
Det här är några exempel på vilka hinder som kan möta kvinnor som är brandmän i Sverige. Nu har de börjat tröttna på situationen och organiserat sig. Mona Hjortzberg är aktiv i två rikstäckande organisationer.
Samarbetar med klädproducenterna
En av dem är nätverket KIR, Kvinnor Inom Räddningstjänsten, som bildades 2011. De träffas en gång per år, och har framför allt på sin agenda att få fram kläder och skyddsutrustning anpassade för kvinnor. Både deltidsanställda, heltidsanställda kvinnliga brandmännen och befäl deltar på dessa träffar.
På sina nätträffar bjuder de in samarbetspartners, som bla är klädproducenter, för att förklara vad de behöver. Det har resulterat i stationskläder och skyddskläder för kvinnor, mindre skostorlekar och den tvådelade kemdräkten. Nästa steg blir att få alla brandstationer att köpa in dessa kläder.
I början bidrog Myndigheten för Samhällsberedskap till uppehälle i samband med nätverksträffarna, tillsammans med Kommunal. Resorna betalade räddningstjänsterna. Idag måste de jaga samarbetspartners varje år, något som tar tid från det egentliga arbetet. Ett par av de större räddningstjänsterna bidrar, andra betalar ingenting.
– Det skulle egentligen räcka med ett bidrag från varje räddningstjänst i Sverige, så var vi i hamn, säger Mona Hjortzberg.
Nya AFS för ammande brandmän
Mona Hjortzberg är också aktiv i Heltidsanställda kvinnliga brandmän, en arbetsgrupp inom Kommunal. De har samarbetat med Arbetsmiljöverket för att få till stånd förändringar i arbetsmiljöföreskrifterna för brandmän. Sedan år 2006 är därför kvinnliga brandmän, som är gravida eller ammar, befriade från uppdraget som rökdykare.
– Jag tycker egentligen att gravida och ammande kvinnor ska slippa vara med på utryckningar över huvud taget. Tänk dig själv att sitta med en stor mage när du ska köra bil fort, eller dra fram tunga slangar. Men dit har vi inte kommit än, säger Mona Hjortzberg.
Kvinnliga brandmän behöver kläder, utrustning och omklädningsrum som är anpassade för kvinnor. Men de vill naturligtvis också bli accepterade och behandlade som likar av sina manliga kollegor, och det är en kanske ännu större utmaning för räddningstjänsten som organisation.
Bra med utbildning
Brandstationen i Huddinge är en av 18 brandstationer som är med i Projekt Självklart, ett kompetensutvecklingsprojekt om jämställdhet och mångfald. Mona Hjortzberg och hennes kollegor har gått en första heldagsutbildning och deltagit i värderingsövningar på brandstationen. Projekt Självklart behövs, tycker hon.
– Utbildning som gör att man påminns om olikheter är bra. Men det måste också bli en fortsättning i form av samtal och andra aktiviteter på arbetsplatsen, säger hon.

20130716_110149 20130716_110413
Ordförande rapporterar från Mullhouse.Frankrike
I Juli 2013 hölls CTIF sitt 4:e möte för arbetsgruppen “Woman in Fire and Rescue Services” i Mullhouse, Mona Hjortzberg från KIR/HkBm och Lena Brunzell från MSB representerade Sverige.
Tatian Eremina ordförande i gruppen välkomnade alla deltagare till mötet som kom från olika delar av världen. Representanter från bla Österike, Ryssland, Frankrike och Finland var där.
En av frågorna som togs upp från förgående mötet i Belgrad i april var att se över arbetsuppgifter som skulle driva arbetsgruppen ”Woman in Fire and Rescue Service vidare i utvecklingen.
Sverige hade som uppgift att sammanställa ett underlag med frågor som berör kvinnor inom räddningstjänsten, dess historia från deras första kvinna i räddningstjänsten till statistik som berör deras arbetsuppgifter och arbetsmiljö i olika frågeställningar. Lena redovisade detta förslag på underlag.
Mona redogjorde Sveriges utveckling för kvinnor inom räddningstjänsten där hon redovisade fakta historiken med statistik på antal kvinnor inom räddningstjänsten och dess utveckling till idag. Redovisningen omfattade frågor som man arbetat med från dag ett när ”Q8 projektet ” startade och de första kvinnliga brandmännen som anställdes tills idag.
Frågorna som lokaler, kläder, attityder, graviditet, är några som lyftes upp. HkBms (arbetsgrupp inom Kommunal) arbete med Riksdag, Regering och myndigheter som berört dessa områden med resultat av lagförändringar till sammanställda handlingsplaner och nätverksträffar. Mer som redovisades var utvecklingen med vår ideella förening KIR.
KIR som driver vidare våra nätverksträffar och sammanställa fakta på vår hemsida, vars syfte är att nå ut information till alla, från arbetsgivare till privatpersoner och inte minst den viktiga roll som vi har att visa oss som förebilder för framtidens brandmän, kvinnor som män.
Österikes uppgift var att skapa en hemsida, Pamela presenterade ett förslag hur det kunde se ut och ska vara klar för kommande möte. Finlands representant fick som uppgift att för kommande möte ha skickat ut underlaget från Sverige i en form av en enkät där alla länder inom CTIF skulle besvara.
Syftet med mötena är att i likhet med CTIF:s uppdrag, ska arbetsgruppen arbeta med att sprida erfarenheter och dra lärdom av varandra.
Nästa möte kommer att hållas på våren 2014 i Finland.

Påminnelse
2013-10-01 skickade HkBm/KIR ut en webbenkät till alla operativa kvinnor inom räddningstjänsten i Svergie.
Webbenkäten omfattar anonym undersökninng kring arbetsmiljön i räddningstjänsten. Syftet med enkätundersökningen och resultatet ska forma ett grundunderlag.
Underlaget ska sedan kunna användas och utifrån resultatet ska vi också få en möjlighet att arbeta vidare med aktuella frågor och eventuella frågeställningar. Det ska också ge oss kunskap om dagens situation att förbättra arbetsmiljön och arbetsvillkoren för kvinnliga brandmän.
Vi har skickat ut den vid ett tidigare tillfälle under hösten, då vi nu har upptäckt att den inte nått fram till alla och även att enkäten inte visat alla frågor till dem som redan svarat, så vi ber er som har ALLA göra den som skickades med ett mail till er den 2013-10-01 som är den riktiga. Det är viktigt att alla fyller i den!
Alla svar är anonyma och lagrar inga uppgifter om Dig som svarar.
Svaren behöver vi snarast och vi hoppas att du har tid att svara.
OBS! Det är VIKTIGT att du svarar på alla frågor så underlaget blir så bra som möjligt.
Har du som arbetar inom räddningstjänsten operativt inte fått denna enkät eller frågor kring den så kontakta Mona ordförande